måndagen den 29:e september 2008

Devi the little Devil

I somras skulle jag, Devi (på bild här nedanför) och Fanny baka en körsbärspaj. Vi hade länge sett fram emot pajen och lilla Devi var i sån extas så hon slant med kniven och råkade karva upp halva Fanny och mina båda ben. Som tur var så skadades inte mina händer, så jag fångade ögonblicket med min mobilkamera.


Pajen blev fantastiskt god! Det var för övrigt en födelsdeagspresent till Niotillfem.

/fyran

torsdagen den 25:e september 2008

Beslutsångest.

Härom dagen hade Nio till fem svårt att besluta sig om vilka glasögon hon skulle välja (personligen tyckte jag de rosa eftersom de var hetast). Nu är det jag som behöver lite hjälp att välja. Som ni vet är en av de starkaste trenderna på catwalken den här hösten att ha ett paket kaffe på skallen. Frågan är bara, vilket ska jag satsa på?  Det är så svårt, de är ursnygga både två. 

Ska jag satsa på Colombia? 


Eller på mellanmörkt brygg?

/Nr 5

fredagen den 12:e september 2008

Höstgryta

Den här söta lilla pippin hade flyttat in hemma hos mig idag när jag var i skolan!

Vet inte riktigt vad det är för sort, men den sjunger på ett ganska speciellt, gällt sätt.
Som vanligt kurrade magen när jag kom hem, och när man är en fattig student får man ibland använda fantasin om man vill få ihop en billig måltid. Så jag skapade ett nytt recept för mig och min nya vän:

1 morot
1 dl sockerärter
1 halv röd paprika
1 fågel i lagom stora bitar
vitlök
salt, peppar, olivolja till stekning

stek grönsaker i wokpanna
skala fågeln på fjädrar och stek med grönsakerna
salta peppra
ät.

Den lilla fågeln satt på diskbänken och kvittrade medan jag förberedde grytan, glatt ovetandes om att dess liv strax skulle ta slut.
Men när jag kom till steg nr 2 så ångrade jag mig och blandade i några jätteräkor istället, pippin får bo kvar i sin lilla bur ett tag till.

Så här blev resultatet:


/fyran

fredagen den 5:e september 2008

Kära läsare. Jag skriver från hemlig ort då jag är på flykt undan myndigheterna. Jag har rymt från akutpsyket på St Göran. Mycket snart insåg jag att allt inte stämde. Istället för vård sattes jag att paketera russin 23 timmar om dygnet. 

Ett steg i rehabiliteringen, sa de. Skumt. 
En natt bröt jag mig in på överläkarens rum och hittade ett mycket intressant dokument. Det bevisade att läkarna hade slagit sig i slang med världens största russinfirma om att patienterna skulle packa russin mot betalning. Jag protesterade, men förgäves. 


De började se mig som ett hot. 

Jag fick PREong så jag skulle hålla mig på mattan. Jag skulle aldrig komma ut, sa de. 


Tanken på att packa russin 23 timmar om dygnet, resten av mitt liv gjorde mig hemskt deprimerad. Jag började viktpendla. Jag gick upp en massa kilo.
 

Och sen ner igen. 

En morgon när jag vaknade upp hade jag tappat allt mitt hår och då förstod jag att jag var tvungen att fly. Jag mutade en plit att ta kontakt med min vän David Orlic och bad att han skulle komma på besök och ta med sig ett preparerat bröd.  


David kom på besök. Vi drack kaffe och högläste Göthe och Schiller.  När han skulle gå överlämnade han en limpa och viskade fram att "den här babyn kommer göra susen". I limpan hittade jag den här lilla laddningen och voila: 


Väl utanför väntade Fyran som hade håltimme mellan två krokilektioner och kunde komma till undsättning. Vi rivstartade mopeden hon hade hyrt för ändamålet och friheten låg framför mig. 
Jag lovar att försöka blogga lite mer nu när jag är ute och har tillgång till internet, men än så länge måste min adress förbli hemlig. 
/Femman