Något var fel när jag om till jobbet i morse. Så fruktanvärt fel. Plötsligt var du inte där längre. Din stol var tom, din enhjuling borta. Inget finurligt leende mötte mig. Fyran, kom tillbaka! Du var osten på mitt kex. Seglet på min kanot. Du var toffsen på min loafer och alven på mitt lajv. Godisen man tog först i påsen. Vi var 4 och 5. Vi var 9. Vi var knoll och tott. Vi var som myra och Myrr. Som Jonas och Skansen. Som Fantomen och opera. Det gör så ont.
/En ensam femma
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Åh femman jag börjar gråta. Men det är ju inte slut med bloggandet i alla fall!
/fyran
kan ni inte blogga ändå snälla! snyft.
Vädigt sorgligt. Inte nog med att man saknar Fyran. Femman är i traumachock och står inte att känna igen.
Jag har förlorat två fina vänner på ett bräde.
Åh, men femman kan väl prova detta? http://www.youtube.com/watch?v=lhA4XCn2liQ&feature=related
Skicka en kommentar