måndag 28 juli 2008

New York, staden där allt kan hända.

Det hände en rätt märklig grej i New York. En natt så vaknade jag av att jag hörde nåt konstigt. Jag gick upp och tittade runt i lägenheten. Allt var i sin ordning, men så märkte jag at Fyran var borta. "Fyran! Fyran" ropade jag, men jag fick inget svar. Jag sprang ner på gatan och där lång hon och sov mitt på trottoaren.

Jag skakade liv i henne och hon satte sig upp. Såg mig i ögonen med en konstig blick som var vaken men ändå så livlös. Jag förstod genast att hon var i trans. "Sök sanningen i gränden, ristad i metall" sa hon, sen vaknade hon. Vi gav oss genast ut och letade. Efter ett tag hittade vi en liten märklig gränd. Där inne under sopor, pizzakartonger och bråte hittade vi en lucka av metall.

På luckan stod det ristat "T + D". Vad i hela fridens namn kan det här betyda, undrade vi. Hur skulle vi ta oss in? Fyran försökte bända upp den med en gammal pizza som låg slängd där, men eftersom pizza är gjord av vetedeg och tomatsås så var den alldeles för mjuk. Det började mer och mer gå upp för oss att vi skulle behöva ett lösenord för att komma in. "Det borde ha nåt med T och D att göra" sa Fyran. "T för trans" föreslog jag, "men vad står D för?" Vi prövade med olika grejer på D. Danmark. Dalmatin. Disco. Dramaten. Drutta i vattnet på scoutlägret. Men inget tycktes fungera. Då kom Fyran på den geniala idén att vi skulle försätta oss i trans igen. Vi la oss ner och försökte somna.

När vi låg där och försökte somna som bäst så dök plötsligt Nio Till fem upp .

"Vad för sjuttsingens gubbar håller ni två på med?" frågade hon och tittade ner på oss. Vi förklarade att vi försökte försätta oss i trans för att hitta lösenordet. "Vadå för lösenord? Det är bara att knacka på dörren era pulver, det är klubb här ikväll", sa hon och bankade på. En man i röd väst öppnade snart dörren och frågade om vi stod på gästlistan. "Jajamen! Nio till Fem heter jag och dom här två kidsen är med mig!" sa hon som vore det den självklaraste saken i världen, och snart var vi inne.

Det var en riktigt häftig klubb med en massa hippa typer. Vi dansade och drack drinkar. LCD Soundsystem spelade skivor och Roger Blomqvist toastade. Längst in i lokalen fanns det en hemlig VIP-dörr. Nästan ingen fick komma in men Nio till Fem kirrade biffen. Bakom dörren fanns den en trappa som ledde upp till taket. Och vem hittade vi där om inte Sebastian.

Han låg där och var redigt uttråkad. "Ingen har varit tillräckligt hipp för att få komma in i VIP-rummet. Jag har suttit här själv i 3 timmar" klagade han. "Upp med morrhåren Tiger, nu är vi här" sa jag och slet upp mitt portabla Boggi-spel ur fickan.

Vi spelade några omgångar och drack en massa öl. Jag härskade fullkomligt. Jag brukar göra det i Boggi.

Klockan var jättesent när vi kom hem och vi sov rätt länge nästa morgon. Sådär är det i New York. Allt kan hända. Och då var det här faktiskt en av de lugnare kvällarna.
/Femman

5 kommentarer:

niotillfem sa...

så himla spännande!
och sebastian är allt bra hipp han.

EW sa...

Fyran & femman, detta är ju fantastiskt.

Ja, det blir ju mer och mer självklart för varje dag som går!

Fleivor sa...

Sådär spännande saker hende inte när jag var i New York. Jag följar med er nästa gong!

Lovisa sa...

åh vad jag älskar er blogg.

Emma! sa...

Ni är så himla sötroliga!
Jag förstår inte vad jag gjorde innan eran blogg!